kvittermaskin

Läste på dn.se idag att konstfackseleven som misstänktes för vandalisering av SL:s tunnelbanevagnar inte åtalats då denne vägrar säga vem som agerar på filmen vilket gör att man inte tycker sig kunna gå vidare. Många provoceras av detta, vilket är helt förståligt, men det som provocerar mig mest är de kommentarer som dyker upp på de stora nättidningarnas hemsidor (inte bara gällande konst). De personer som sitter och vräker ur sig allhända skit, hat och åsikter till höger och vänster för allmän beskådan har vanligtvis inte tänkt en millimeter utanför den såpbubbla som definieras som verklighet för dem. Allt är svart eller vitt, är det konst att spraya en tunnelbanevagn så kan mord, misshandel och mordbrand också vara det! Jag får för mig att just denna ofantliga upphetsning människor får angående den samtida konstens ”provocerande” uttryck har att göra med att konsten faktiskt är en social praktik som tydligt påvisar att den är just en social konstruktion. Det finns inget ”naturligt” i att låtsas vara psykiskt sjuk osv. Medans andra sociala praktiker lätt blir ”osynliga” då de upprepats så ofta att de blir naturliga blir konstens konstruktion väldigt uppenbar ibland. Jag kan mycket väl tänka mig att detta kan vara en (omedveten?) orsak till de ramaskrik som ibland uppkommer. Det är även tydligt att det samtida konstbegreppet har lång väg kvar till de flesta svenska hemmen.

Att få för sig att betydelsen i konstnärliga uttryck skulle vara allmängiltiga, universella är för mig mycket märkligt. Det finns knappast någon som påstår att teknik, medicin, språk osv är det...
Nä vad säger ni låt oss avskaffa konsten den verkar ju inte göra någon nytta ändå, bara problem enligt den allmänna opinionen. Vi får den kultur vi förtjänar helt enkelt, fortsätta att klaga på dem som lägger ned sin själ i att försöka göra världen bättre. Förresten behöver vi inte ny teknik heller då den verkar svår att förstå sig på...