kvittermaskin

Så var jämställdhetsfrågan på tapeten idag igen, dels genom gårdagens Debatt i SVT och Kristdemokraternas ungdomspartis förbundsordförande i Svd. Vad som blir så oerhört tydligt är att det finns ett uppenbart teoretiskt kunskapsglapp när frågor som feminism och genusperspektiv diskuteras. Det viktigaste ordet att hålla i minnet är enligt mig övergripande maktstrukturer. Utifrån ett socialkonstruktionistiskt synsätt kan man förenklat sägas att vår verklighetsbild utgörs av kategoriseringar och våra egna erfarenheter och kunskaper. Detta har inte med moraliska rätt och fel att göra. Vi upplever verkligheten som vi tror att den är, svårare än så är det inte. Att sedan fullständigt missa att det finns en övergripande maktstruktur som gör det svårare för kvinnor att nå samma maktpositioner, privata, ekonomiska och politiska är för mig en gåta.

Vad som brukar användas som motargument i sådana frågor är vanligen individuella fall eller uppfattningen om vissa företeelser som ”normala”. Bara för beteendemönster traditionellt sett länge praktiserats betyder det inte att det är naturligt, det är snarare en konvention, ett i kulturen inlärt beteende. Det brukar även naturligtvis handla en hel del om vad man själv tycker, något som även kan kopplas samman med erfarenheter och kunskap. Det är även typiskt att sätta ett likhetstecken mellan teoretiska uttalanden och politiska utspel, något som synnerligen minskar mitt förtroende för politiska debattörer och dess kommentatorer. (visserligen är frågor som politik, ideologi och social praktik, även vetenskap tätt sammantvinnade men att avfärda teoretiska modeller på grund av politiskt tyckande, att de så att säga inte gynnar ens egna syften, är synnerligen allvarligt.)

Spåren efter en människa är egentligen inte särskilt många, några saker som man kanske ärver, som nästa generation inte har någon som helst koppling till, foton, kanske några brev eller gratulationskort, minnen och en sten med ett namn och några årtal. Det som nu slår mig nu när jag sitter här ensam och får någon sorts behov av att skriva av mig är att jag borde radera ditt nummer i min telefonbok. Min tröst är att det gick fort och smärtfritt och att ditt liv blev långt och rikt, den första januari 2011 skulle du fyllt 100 år! Min ångest att jag aldrig riktigt uttryckte hur älskad och betydelsefull du var för mig. De fina stunderna med kortspel i mormors eller ditt kök, din härliga humor och glada humör, du ville aldrig vara till besvär. Du var som en extra mormor. Det är vi anhöriga som tar smällen. Hoppas du inte var rädd i slutet, hoppas du förstod att vi brydde oss och att du inte kände dig ensam. Jag vet inte hur många tårar som jag ska gråta, på vilket sätt jag ska fortsätta nu, världen är inte riktigt densamma längre ändå har den inte förändrats. Jag tittar på gamla foton och undrar varför man inte lägger ned med tid på alla människor i sin omgivning, men ler ändå och kommer ihåg de fina stunderna.

Så var det dags för intervju nummer två, jag tänker hålla mig till ungefär samma frågor för de flesta intervjuerna som görs här då det kan vara intressant att få lite olika synsätt på saker och ting. Jag har inte bara haft äran att spela med Mattias Gustafsson under ett par års tid i The Jam Session utan är numer även granne med denna musikaliska idéspruta, en ständig källa till inspiration!

Hej Mattias, berätta lite kort om dig själv, vad du sysslar med för skapande verksamhet och gärna lite övriga intressen.

Mitt namn är Mattias Gustafsson och jag är 31 år, bor och är uppvuxen i Mjölby. Jag livnär mig som personlig assistent och jobbar natt, ett jobb älskar för det mesta. Min skapande verksamhet kretsar mest nuförtiden kring Altar Of Flies som är min huvudsyssla, men jag gör även musik under mitt eget namn, Black River Error Band, WORMS m.m.
Innan det spelade jag bas i många år i The Jam Session och analog synth i OHM, två band som ligger på djup is sedan några år tillbaka.
Övriga intressen är förutom att konsumera, läsa, titta, analysera musik. Fest, vänner, elektronik, resa, sambo och hundliv!

Ett exempel på Altar Of Flies hittar ni här: www.myspace.com/altarofflies Låten AXIS II (ligger först på spellistan) gjord i början på Januari 2010. Elektronik, bandeko, kassettloop, fältinspelningar, röst. Mattias känner sig nöjd över denna skapelse, ”känns väldigt filmisk och hotfullt på ett obehagligt och krypande sätt”

Vad tror du att den experimentella musiken har för funktion i relation till dagens populärmusik (pop rock hiphop metal osv.) Uttrycksmöjligheterna är ju idag väldigt vida då man kan hitta inspiration i olika genrer och tider, ändå tycker jag mig se en likriktning av den populärmusik som når ut i kommersiella medier.

Jag håller inte riktigt med dig om det sist nämnda och utan att försöka sno detta rakt av eftersom jag läste om detta senast igår så ska jag försöka förklara vad jag menar.
I dagens musikklimat kan artister bli väldigt stora och folkliga även att de gör ganska "smala" och "konstiga" saker som jag tvivlar på att de största kommersiella radio/tv kanalerna skulle spelat för säg 10-20 år sedan. Sätt på radion och det är inget konstigt att man hör låtar med nerpitchade röster, aviga rytmer, drone, dissonans etc. Jag tänker mycket på hip hop förstås men även lite större artister. Detta är ju inget nytt eftersom allt går igen, men bara för några år sedan så kastade man in allt det i special program. Nu kan det spelas vad som på bästa sändningstid utan att någon höjer speciellt på ögonbryna, det måste betyda något.
Så jag antar att den mer renodlade experimentella musiken har inspirerat och influerat mer kommersiella artister att prova andra uttryck eller något. Annars märks den inte av så mycket skulle jag tro, det är inte musik för alla, så enkelt är det.
Så det är väl mitt svar på frågan om "funktion i relation till dagens populärmusik".

Vad anser du att musiken har för funktion i samhället idag?

Den har alla funktioner och den har alltid haft det. Att göra dig glad, ledsen, arg, upprymd, festsugen, kåt, utbilda, provcera m.m. Det är inget nytt under solen. Enda skillnaden är att de flesta konsumerar den slarvigare än förr. Folk lyssnar inte, de laddar ner skivan på 1 minut, zappar 5 sekunder igenom varje låt till hiten och sen går på nästa skiva. Jag låter gubbe nu men så är nog verkligheten för de flesta som lyssnar idag.
Det finns en anledning varför låtar är i en viss ordning för de flesta artister, omslag etc. Sånt tror jag är helt oväsentligt idag för många. Det har eller håller på att försvinna.
Sen finns det fördelar med sån lyssning med men det är en annan historia.

Vad tycker du är typiska uttryck för tidsandan i den musik som omger dig?

Att det finns ett ganska stort intresse för så pass smala genrer, även om det är litet så är det ganska häftigt. Jag var inte med på 80-90 talet men det verkar inte gå att jämföra. Hela kassett och heminspelnings scenen, underbart. Det sjuder av kreativitet från alla vrår och hörn. Mycket originella saker, mycket skit men mest väldigt bra grejer. Och då pratar jag bara Sverige, jag lever definitivt i rätt tidsepok.

Du har ibland uttryckt din besvikelse över att internet verkar användas för den kulturkonsumtion som det faktiskt möjliggör. Berätta lite om detta.

Det är skitroligt att allt är gratis och tillgängligt men lite av magin och grejen är försvunnen. Jag har inget att tillföra debatten om fri nedladdning eftersom jag aldrig tänkt kommersiellt och alltid spelat i band som inte behövt brytt sig om det eftersom det varit så pass smalt. Men flödet och i den takten som musiken är tillgänglig i nu ser jag inte som något positivt som jag förklarade förut. Men visst jag anser artister borde ha betalat eftersom det kostar att göra musik, men själv tänker jag inte på det sättet eftersom jag inte har något att varken vinna eller förlora på det. Men säg det till en mellan stor artist/grupp som förut kanske sålde tiotusen skivor och inte turnérade flitigt och försöker leva på det, då funkar inte det. Jag tycker inte synd om Jay Z eller Carola om ni förstår hur jag menar, de får in pengarna ändå. Men om du är en artist som inte vill sälja låtar till reklam, vara med i barnprogram, bli sponsrad etc så är det lite annorlunda antar jag mot för 10 år sedan.

Det jag själv oroar mig över mest är att skivaffärerna håller på att försvinna tex. Jag älskar fortfarande det. Och även om jag kan tanka hem en obskyr frijazz skiva jag letat efter i flera år på någon minut så väntar jag hellre tills jag hittar den, eller går in på ebay och betalat dyrt .-) Det är alltså magin jag är ute efter fortfarande och upptäckarlusten. Den kan jag aldrig få genom spotify, myspace utan jag kör bakåtsträvar stuket. Men det finns också väldigt många fördelar, det är bara det att jag föredrar att ha LP´n framför mig, sätta mig ner och lyssna igenom den från början till slut medans jag beundrar omslaget. Och det vill jag gärna kunna göra om 20 år också, vilket inte lär vara något problem med smalare musik. Så för mig är det mer ur en egoistisk konsumtionsvinkel jag ser det.
Det hade varit drömmen att vara en ung Mattias Gustafsson idag med all musik som finns men jag är uppfödd med skivan som ett objekt och det är svårt att lära sig en gammal hund att sitta som de brukar säga.

Jag ska dock tillägga hur mycket internet betytt för mig speciellt från en småstadssynvinkel eftersom det inte finns några skivaffärer kvar.
Innan jag fick internet och framförallt VISA/Paypal så var det ett helvete ibland att hitta bra och intressant musik så det har betytt väldigt mycket för mig personligen. Då fick jag vänta på de årliga Stockholmsresorna för att få tag i skivor, nu är allt som sagt bara ett klick bort. Katastrof för ekonomin men helt underbart annars.
Men det var ju inte vad frågan handlade om...

Jag vet att du sysslar en del med collage. Har detta kopplingar till din musik eller är det något helt annat. Kan man skilja sådana saker åt.

Den enda kopplingen jag tänker på är att jag mest gör dem för att ha som omslag och flyers till Hästen & Korset och Altar Of Flies relaterade saker. Hade jag kunnat måla bra hade jag gjort det, så det får bli collage istället.
Jag gillar att man kan ta saker som redan finns och skapa något nytt av det. Men visst ibland försöker jag få samma känsla som musiken om det är till något speciellt släpp, annars är det mycket slumpen.
Några utav mina absoluta favoritkonstnärer och musiker för den delen är självlärda amatörer utan någon som helst skolning, ickemusiker och ickekonstnärer om man nu vill kalla det för det. Ofta är uttrycket helt unikt och oförstört på ett sätt som jag annars tror är svårt om man är skolad, eller har jag bara gått på ännu en myt. Men jag har alltid haft fallenhet för det skeva i musik och konst. Och just collage är bra för då tänker man, kan han så kan jag. Att måla känns svårare att komma undan med om man suger på det. Musik och collage verkar lättare, he he.

Den amerikanske kritikern/konstvetaren Meyer Schapiro menade bland annat i en text från år 1957 att konsten i hans samtid gick emot de trender som fanns i samhället i stort och att konsten betonade det mänskliga. De flesta saker som framställdes var industriellt tillverkade medan målningar och skulpturer är handgjorda, som ett sista uttryck för något mänskligt. Få har idag möjligheten att få framställa personliga ting, att uttrycka sig själva. Detta skulle även kunna överföras till musikaliskt skapande. Hur ser du på ett sådant tänkande?

Jag ändrar till nutid och säger istället att "För många har idag möjligheten att få framställa personliga ting, att uttrycka sig själva". Kolla på alla bloggar, Facebook, all skit musik som väller över på myspace och övriga nätet. Nu kan ALLA göra saker och lägga upp det på nätet, och ju mer det är desto svårare är det att hitta guldkornen för all skit den simmar i.
Men det är också det fina med det, att alla kan och de flesta gör det. Men om det är bra eller inte, det får du fråga någon annan om.
Jag är lika delaktig som alla andra i det här dock och jag tror att jag fattade din fråga fel, men det bjuder jag på.

Vad har du att säga om hantverksmässighet, alltså rent tekniska omständigheter i relation till det personliga, individuella uttrycket?

Enligt mig spelar detta ingen viktig roll alls, den mest stela och tråkigaste musiken som finns görs ofta av de tekniskt mest duktiga. Några av mina absoluta favoritartister och skivor har gjorts av rena amatörer och vice versa.
Det gäller i högsta grad även den experimentella musiken enligt mig, det mest akademiska och analyserande har kanske bra idéer och koncept men musiken kommer ofta i andrahand och blir väldigt platt och opersonlig. Jag har svårt för när saker och ting analyseras för mycket, det är musik det handlar om, ingen avhandling. Jag tror och hoppas att det mesta görs från hjärtat och då spelar tekniska möjligheter ingen vidare roll, det handlar snarare om ekonomi isåfall. Jag tror inte det var meningen att Ayler eller Coltranes musik skulle analyseras sönder av "viktiga" människor i "fina" tidningar, de spelade säkert från könet som alla andra.
Men det är bra att det finns båda lägren, för det behövs. Det bara det att linjen gärna får vara lite suddigare mellan dem.

Hur fungerar ditt skapande i din vardag?

Det funkar mycket bra. Om vi pratar hur mycket tid jag lägger ner på att tex öva och spela in så är det inte så många timmar i månaden rent praktiskt även om jag kan, däremot tar det upp väldigt mycket annan tid med allt runt det hela. Och jag har väldigt mycket fritid i och med mitt jobb så det blir en hel del. Så jag är väldigt nöjd att jag har det jobbet jag har. Jag provade att jobba heltid dag för några år sedan och redan efter några veckor märkte jag att jag inte orkade med musiken på samma sätt, att det helt enkelt dödade kreativiteten eftersom jag var mest trött hela tiden. Så jag är verkligen lyckligt lottad med min kombination av vardag eftersom jag vet att jag aldrig kommer kunna leva på min konst.

Skiljer du på ditt skapande och din vardag?

Nej de flyter ihop ganska så bra.

Tycker du att ditt skapande påverkar andra aspekter av ditt liv?

Det påverkar hela mitt dygn på ett eller annat sätt. Jag andas och lever det som klyschan säger. Seriöst så är det här mitt kall i livet och har varit det sedan jag började spela i första bandet, och jag tror att jag på ett eller annat sätt alltid kommer hålla på under hela min livstid även om det tar sig ton i olika uttryck.
"Det är inte döden jag är räddast för utan tystnaden".

Vad är målsättningen med ditt eget skapande? Jag tänker här närmast på hur du förhåller dig till begrepp som kommunikation, uppskattning, skaparglädje/nödvändighet, berömmelse, uttrycksbehov, påverka och beröra.

Jag har eller kommer ha uppfyllt de flesta mål jag hade från början med Altar Of Flies i vår så de är nästan avklarade, och det känns helt overkligt även om det är ganska så blygsamma saker för andra kanske men inte för mig.
Jag är verkligen tacksam att det finns människor som gillar det jag gör så mycket att de vill lägga tusentals kronor för att släppa det på skiva. Alla som verkligen tar sig tid att lyssna på musiken, för det kan vara ganska krävande grejer och det krävs koncentration ibland för att kanske förstå den. Det är uppskattning nog för mig och allt jag bryr mig om. Sen är allt annat bara bonus.
Men för mig är det viktigt att jag fortsätter skapa saker jag är nöjd över, utvecklar det hela och håller det spännande för mig själv. Den dagen inspirationen försvinner eller jag börjar tycka det är tråkigt då lägger jag ner det. Men jag gör det helt enkelt för mig själv men om andra gillar det och ännu hellre blir berörda eller påverkade så är det ännu bättre.

Har eventuella politiska eller religiösa, det vill säga ideologiska, övertygelser någon del i ditt skapande?

Nej.

Vem riktar du ditt skapande till?

Till alla som är villiga att lyssna. Eftersom att noise om min musik nu hamnar där, eller experimentell om man vill kalla det så är väldigt svårlyssnat så tar jag aldrig illa upp om folk inte gillar det. Det tog flera år innan jag började gilla de mest extrema sakerna. Nu är inte det jag gör så "harsh" eller hårt utan mer luftigt men jag förstår om det bara upplevs som oljud för en normal person utan något förhållningssätt till musiken. Men till de lyssnare som är villiga att ge sin dyrbara tid är jag öppen för alla.

Hur arbetar du? När? Var?

Jag har ett musikrum i huset jag och min sambo bor i som jag använder som studio. Egentligen fel namn eftersom det handlar om en gammal kassett porta men där kan jag hållas och spela in utan att störa någon nämnvärt. Så när inspirationen kommer går jag bara upp och kör. När jag hade mina saker i en liten replokal blev detta inte alls lika spontant utan mer påtvingat varje gång jag gick dit så detta har verkligen påverkat mig positivt. Plus att det finns fönster, vilket ger inspirationen i sig.
Så det går lite i vågor hur ofta jag spelar in eller repar men som nu när jag precis har färdigställt en LP så har jag spelat in mycket. Och det kommer bli ännu mer övande eftersom jag ska ut på en Europa turné som öppningsakt till bandet the Skull Defekts i Mars, ibland blir det som sagt mindre. När jag komponerar musik börjar jag ofta med att improvisera saker tills jag är nöjd, sen brukar jag vänta och fortsätta till något dygn efteråt för då brukar jag ofta komma på saker att tillägga. Ibland över jag in som hela stycken som går att spela som låtar men oftast kan jag nästan aldrig återskapa det jag spelat in igen.
På sista tiden har jag börjat använda mer organiska ljud som jag själv spelat in på olika platser och sedan gör kassett loopar av eller har som bakgrund eller huvudljud. Annars så är olika elektroniska instrument och effekter, syntar, kassetter, rundgång, fältinspelningar, metallskrot mina huvudinstrument. Men jag använder även mer traditionella instrument som bas, gittar, saxofon m.m.

Hur ser ditt nätverk ut?

Det varierar mellan de bästa vänner som håller på med liknande saker till folk man lärt känna när man har spelat ihop på samma spelningar, folk man aldrig träffat i riktiga livet men pratar med ofta på nätet/forum, personer som släppt ens musik m.m. Man träffar helt enkelt väldigt mycket trevligt folk från hela världen.

Vad får dig att fortsätta att skapa, vad inspirerar dig?

Musik och film inspirerar mig mycket, vardagliga händelser, vänner, resor m.m. Jag har alltid använt musiken som en flykt i vardagen, i småstadstristessen. Men jag har kommit på det sista året att jag tror att jag alltid kommer vara på det sättet även om jag flyttar till en större stad, jag är helt enkelt en orolig själ. Så musiken är även en bra terapiform för jag har mycket kreativitet inom mig som måste komma ut. Allt det inspirerar och påverkar mitt skapande.

Vilka är dina förebilder och varför är de det?

Jag har så många att det blir helt omöjligt att svara på. Hela min skivsamling, alla filmer man sett, tidningar/böcker man läst, alla som skapar. Klyschigt men sant!

Berätta om en händelse som avsevärt förändrat din syn på en företeelse och eller förändrat dig som person och/eller ditt skapande.

Det är många olika händelser men mina föräldrar har definitivt påverkat mig på ett eller annat sätt, speciellt min farsa som alltid varit väldigt musik intresserad. Så jag väljer en Depeche Mode och Nitzer Ebb konsert jag var på i Stockholm 1986, 8 år gammal. Jag lyssnade på Kraftwerk och annat tidigare men detta var ju något helt annat eftersom det var live. Sedan dess visste jag nog att jag valde musiken istället för idrotten som man säger.

I början av 2010 kan ni se Altar of Flies här:

22 jan 2010      Passagen Linköping Linköping

06 feb 2010      Singsangstudion Malmö

02 mar 2010     COPENHAGEN SKULL INFERNO 2010 Köpenhamn

20 mar 2010     Fylkingen Stockholm

Du behöver:

Pengar

Flickvän

Bord

Stol

Grill

Tillagning

Köp några trevliga folköl (3,5%) på Lidl. Lidel har de trevligaste folkölen. Det går även bra med starköl. Ta dig till din lokala rockklubb och träffa en tjej som du sedan blir ihop med. Se till att din tjej får en vattenläcka så att ni flyttar ihop. Se till att din flickvän önskar sig och får en grill i julklapp eller present. Välj ut en lagom varm sommardag, ge din flickvän pengar till att handla mat för, åk själv till Lidel och köp några folköl, runt kl 13.00 för att sedan lägga dem i kylen när du kommit hem och gör iordning grillen. Vänta några timmar. Titta på när din flickvän lagar mat och njut av din kalla folköl. Ät upp maten och drick upp dina kalla folköl.

Betyg: Min sambos lovikavantar får ett får. Fåret heter Dolly

Ibland kan det vara svårt att se igenom retoriska dimslöjor och ett ensidigt argumenterande. Jag tycker att sverigedemokraterna inte riktigt motiverar sina uttalanden och efterlyser ett varför, och hur i anslutning till deras tyckanden och mycket förenklade verklighetsbild. För att på ett konkret sätt belysa deras bristande resonemang har jag i nedan citerade text bytt ut invandrare och olika former av ordet mot kvinnor och sverigedemokraterna mot orospartiet samt integration mot fostring. Detta för att inte någon typa av förväxling ska uppstå. Texten nedan är alltså en citering av Sverigedemokraternas text men vissa ord innom klammerparentes [ ] är utbytta av mig.

”[Kvinnor]
De flesta svenskar erkänner idag att svensk [kvinno]- och [fostrings]politik har varit ett monumentalt misslyckande. [Orospartiet] är det enda parti som vågar säga detta öppet.

[här lutar man sig på ett vanligt retoriskt knep, de flesta tycker som vi, MEN hur vet vi att detta stämmer?]

Ett befolkningsmässigt homogent samhälle har bättre förutsättningar att nå en fredlig och demokratisk utveckling, än en heterogen statsbildning. Därför förespråkar [orospartiet] en restriktiv [kvinno]politik, liksom att samhället på alla sätt ska uppmuntra en ökad återvandring. Dagens situation med kulturellt främmande enklaver i de flesta städer är inte hållbar. Ingen [fostrings]politik i världen skulle klara av att [fostra] så många människor på så kort tid som behövs. Det bästa både för svenskarna och för de [kvinnor] som inte kunnat anpassa sig till samhället vore om många [kvinnor] återvänder till sina hemländer.

[Om alla tycker lika blir det lättare att ha demokrati. Jo det är sant!]

Sverige har i förhållande till folkmängden tagit emot flest [kvinnor] i Europa under efterkrigstiden. Det har medfört stora sociala och ekonomiska påfrestningar för vårt land. Rotlöshet och omfattande motsättningar, såsom gängvåld, rasism och grupphat, har blivit en del av vardagen i Sverige, som en konsekvens av en alltför generös [kvinno]politik. Rotlösheten står i motsats till något som är väldigt viktigt för oss sverigedemokrater - rätten till en nationell identitet. Alla människor måste få känna att de tillhör ett folk.

[Varför är det inte bra med kvinnor – de startar gängvåld]

[Orospartiet] är inte principiellt emot [kvinnor]. Vi är på det klara med att Sverige alltid har haft [kvinnor], men den har tidigare varit begränsad och reglerad. De [kvinnor] som kom hit kunde ganska lätt assimileras och bli en del av det svenska samhället, främst på grund av att de inte var så många och att de kom från kulturellt närstående länder. De senaste årens [kvinnor] har dock varit av helt annan art. Det har handlat om tiotusentals [kvinnor] varje år, från avlägsna delar av världen, vilket inte varit bra för Sverige.”

källa : http://sverigedemokraterna.se/

Hur många är för många? - tiotusentals

Genom att konservera samhället, dess traditioner, invånare och ideologi behöver vi inte ta itu med jobbiga problem som att invånare tycker olika. Det finns bara nackdelar med att lära känna nya människor men vi är i princip inte emot att man gör det. Så fort man lär känna nya människor uppstår bråk. Det är roligare för både oss och de nya människorna som kommit till festen om de går hem.

Sverigedemokraterna erhåller en rova och ett barkbröd medan jag äter tikka masala och ris

Jag tycker att det är viktigt att uppmärksamma skapande verksamhet i vårt samhälle och någon gång under 2009 kom jag på idén om att göra ett antal intervjuer med skapande personer i min omgivning. Jag satte mig och klurade lite på ett antal frågor och fick hjälp av min vän Martin Frid och snart var ett gäng interjuver skickade. Här publiceras den första som kom tillbaka. Andreas Glad och jag träffades på Lunnevads folkhögskola, han en inbiten skatare jag en tunnelseende hårdrockare men det tog inte lång stund innan vi lärde känna varandra. Andreas slutade efter första året på Lunnevad men vi har behållt kontakten. jag vill passa på att tacka Andreas för intervjun och tålamodet med mina frågor.

Hej, berätta lite kort om dig själv, vad du sysslar med för skapande verksamhet, relevant utbildning och gärna lite övriga intressen.

Andreas Glad heter jag och kommer från Linköping men har nyligen flyttat till Malmö efter 7 år i Norge. 2007 tog jag min Masterexamen vid Konsthögskolan i Bergen. Min Bachelorexamen tog jag i Oslo och dessförinnan har gick jag tre år på Gerlesborgsskolan i Stockholm och ett år på Lunnevads Folkhögskola. Puh! Mycket skola… Jag arbetar med måleri.

Vad tror du måleriet har för funktion i dagens konstvärld som innefattar en sådan pluralism av möjliga uttrycksmedel?

Personligen ser jag det som något positivt att det idag finns utrymme för många olika uttrycksformer. Det jag tycker är viktigt är att om man som jag väljer måleri som medium bör man tänka på och bejaka det som är signifikativt och speciellt för måleriet. Själv är jag bl.a. intresserad av färgens materialitet och målningens förmåga att växla mellan yta och djupverkan. Måleri har en lång tradition som det står konstnären fritt att förhålla sig till hur man vill. Jag väljer att se den som en stor tillgång.

Vad anser du att bildkonsten har för funktion i samhället idag?

Konst och kultur är och har alltid varit en viktig del för människor från alla samhällsklasser . Den ger näring åt människors fantasi och kan öppna upp för nya funderingar. Ibland måste den ifrågasätta och poängtera fel och orättvisor i samhället. Andra gånger kan det vara mer positiva och personliga tankar och reflektioner som måste uttryckas. Konst kan vara ett sätt att närma sig och försöka förstå världen och samhället vi lever i.

Du har en rad olika konstnärliga utbildningar i ryggen och har tills nyligen varit bosatt i Bergen, Norge, där du även fick din magisterutbildning i fri konst. Hur upplever du skillnaden i konstklimatet i Norge och Sverige?

Både Norge och Sverige är två länder med liten befolkning . Det säger sig självt att konstklimatet i båda länderna blir en smula internt. Detta avspeglar sig i allt från utställningar, recensioner till stipendieutdelningar. Det finns konstnärer med ett stort nätverk som känner allt och alla och som genom det kan skaffa sig fördelar i en liten konstmiljö.

En skillnad som jag har märkt är att konstnärerna i Norge är bättre på att organisera sig både på lokal och också regional nivå. Det finns en landsomfattande organisation, en regional organisation samt olika special organisationer som t.ex. Föreningen för unga konstnärer, Landsföreningen för målare osv. Dessutom finns det intressegrupper som auktionerar för bättre levnadsvillkor för konstnärer.  Visst, det finns föreningar och organisationer i Sverige också men jag tror vi har en hel del att lära oss av Norge.

Nu har jag och min sambo precis flyttat till Malmö. Det har vi gjort med siktet inställt på att etablera oss i Malmö och Sverige men samtidigt vill vi behålla våra norska kontakter och fortsatta att vara verksamma i Norge.

Vilka eventuella fördelar och begränsningar har utbildningen gett dig konstnärligt?

Innan jag började på högskola hade jag ingen kunskap alls egentligen om samtidskonst. Så min utbildning har bidragit till en ökat förståelse av samtidskonsten och också hjälp mig att kunna sätta in mitt eget konstnärskap i ett samtida sammanhang. Jag har också blivit tvungen att lära mig att formulera mig både i tal och också skrift om min konst, det har jag haft stor nytta bl.a. i samband med stipendieansökningar, föreläsningar o.s.v.

Men visst, kunskap kan också bli en begränsning, att du känner dig låst och tror att man måste vara så smart hela tiden i sitt arbete. Jag kom efterhand till en punkt där olika lärare sa och tyckte olika saker vilket gjorde mig osäker, försiktig och förvirrad. Lösningen blev att helt enkelt ”ge fan” och börja lite på mig själv. Det lossnade för mig då.

Studietiden bär också prägel av en ”skyddad verkstad”. Det är viktigt för att man ska kunna få utvecklas och experimentera i sin egen takt. Man det är nog viktigt att försöka göra saker utanför institutionen också. Annars är risken att man känner sig ”lost” när skolan väl är slut.

Vad har du att säga om hantverksmässighet, alltså rent tekniska omständigheter i relation till det personliga, individuella uttrycket?

Nu har jag valt att satsa på måleri för att jag tycker det är så otroligt roligt att måla och jag är väldigt intresserad av måleri. Och jag tycker att det känns naturligt att intressera sig för den hantverksmässiga biten då.

För mig fungerar det så här: Jag har en bildvärld som är personlig och väldigt viktig för mig. Den försöker jag att utveckla hela tiden.  Men eftersom jag arbetar med måleri är det också viktigt att måleriet fungerar och är intressant och bra nog att kunna lyfta fram det jag vill berätta.

Är inte målningen bra som målning först och främst spelar det liksom ingen roll om jag har världens bästa idé och tanke med en målning. Men, detta betyder ju inte heller att jag är ute efter någon slags teknisk briljans utan det handlar mer om att hitta bra och spännande sätt att använda färgen som material på. Det kan vara allt från tunna rinniga ytor till tjocka nästan reliefliknande delar. Och när jag arbetar tankar jag uteslutande på saker som komposition, färger, former, ytor, kontraster o.s.v., o.s.v…

Jag vill göra arbeten som känns ärliga och innerliga.

Den amerikanske kritikern/konstvetaren Meyer Schapiro menade bland annat i en text från år 1957 att konsten i hans samtid gick emot de trender som fanns i samhället i stort och att konsten betonade det mänskliga. De flesta saker som framställdes var industriellt tillverkade medan målningar och skulpturer är handgjorda, som ett sista uttryck för något mänskligt. Få har idag möjligheten att få framställa personliga ting, att uttrycka sig själva. Hur ser du på ett sådant tänkande?

Personligen tycker jag mycket om att arbeta med mina händer och göra saker nästan från ”scratch” så att säga. Som t.ex. preparera och grundera dukar och bygga pannåer. Och den handgjorda och personliga sidan av måleriet är ju några av sakerna som skiljer t.ex. måleri från ett fotografi. Att det finns spår av den som har gjort det.

Hur fungerar konsten i din vardag?

Konsten är min vardag. Jag trivs bäst när jag kan jobba kontinuerligt i min ateljé. Det är genom den dagliga kontakten som min konst utvecklas. Jag försöker att vara disciplinerad och arbeta en normal arbetsdag i ateljén.

Skiljer du på ditt konstnärskap och din vardag?

Mitt konstnärskap tar en stor del av min tid men det är viktigt att försöka göra lite andra saker också.

Tycker du att ditt konstnärskap påverkar andra aspekter av ditt liv?

Nu är ju min sambo Elizabet också konstnär och målare. Det fungerar väldigt bra för oss. Man kan alltid fråga och diskutera om konst. Jag har väldigt stor hjälp av Elizabet.

Vad är målsättningen med ditt eget skapande? Jag tänker här närmast på hur du förhåller dig till begrepp som kommunikation, uppskattning, skaparglädje/nödvändighet, berömmelse, uttrycksbehov, påverka och beröra.

Jag har väldigt höga ambitioner med min konst. Jag tror att det krävs det för att få det att fungera. Det handlar inte om ära, berömmelse och rikedom. Då tror jag att man ska satsa på något annat. Men jag vill naturligtvis se hur jag kan utveckla det jag gör vidare. Vad är nästa steg? Vad kan jag göra annorlunda? Nyfikenheten och glädjen är viktig.

Har eventuella politiska eller religiösa, det vill säga ideologiska, övertygelser någon del i ditt skapande?

Nej, det skulle jag inte vilja påstå. Möjligtvis kan man spåra en slags längtan efter en mindre komplicerad tillvaro och existens i mina arbeten.

Vem riktar du ditt skapande till?

Till den som har lust att titta!

Hur arbetar du? När? Var?

Just nu arbetar jag i min ateljé i som ligger i hamnen i Malmö. Det är en ateljéförening med många unga konstnärer där de flesta har gått på Malmö Konsthögskola. Jag arbetar i princip varje dag.

Hur ser ditt nätverk ut?

Det består mest av folk jag har gått på olika konstskolor tillsammans med. Men också personer jag har samarbetat med i olika utställningssammanhang, vid förmedling/ försäljning av min konst. Men jag är nog inte speciellt bra på att knyta kontakter.

Det kanske är viktigare för konstnärer som jobbar mer projektbaserat att ha ett stort nätverk. Många konstnärer idag är en slags nomader som reser runt och deltar på många utställningar varje år. För dem är det nog jätteviktigt med ett stort och väl fungerande nätverk.

Vad får dig att fortsätta att skapa, vad inspirerar dig?

Jag funderar inte så mycket längre på varför jag håller på med konst. Däremot har jag förstått att det får mig att fungera som människa. Och att det bidrar till att mitt liv känns rikt och meningsfullt. Det räcker för mig.

Vilka är dina förebilder och varför är de det?

Alla människor som vågar göra och satsa på det de tror på och tycker om är mina förebilder.

Berätta om en händelse, såsom en musikupplevelse, konstupplevelse, skiva, bild, bok, pjäs, film, artikel, ny vetskap, resa eller liknande som avsevärt förändrat din syn på en företeelse och eller förändrat dig som person och/eller ditt skapande.

Hm. Svårt.

Jag minns första gången jag var på National Gallery i London och tittade på Jan van Eycks ”The Arnolfini Portrait”. Den går inte att förklara i ord.

En annan händelse var när jag såg Matthew Barneys film ”Drawing Restraint 9” under filmfestivalen i Bergen 2007. Den var otroligt stark och fysiskt påfrestande. Jag var alldeles utmattat efteråt.

Jag bad även Andreas Glad att skicka med ett antal bilder på hans verk för publicering i samband med intervjun och bad honom dessutom att reflektera lite kring dem.

#1 Heather Honey, 180 x 240 cm, akryl på duk.

Utgångspunkten till den här målningen var en bild som jag inte kunde sluta tänka på. Misstänker att jag gick igång på kontrasten mellan det vackra och böljande landskapet och de arkitektoniskt strikta bikuporna. Den här målningen är nog en av de mest lustfyllda jag har gjort. För en gångs skull stämde min idé någorlunda överens med målningens egen vilja…

#2 Dogtown, 200 x 244 cm, akryl på 2st pannåer.

Jag letade febrilt efter bilder att använda som stöd till den här målningen men det visade sig vara hopplöst. Min räddning blev istället en enkel blyertsskiss i A3 format. Det är kul och intressant att försöka jobba utan fotografier som stöd.

#3 Goldrush, 60 x 80 cm, akryl på pannå.

För att en målning ska kunna fungera måste jag alltid hitta rätt format till varje motiv. Ofta kan jag tycka att det är lättare att komma på idéer som måste förverkligas i stora format. Goldrush är dock ett exempel på en målning i relativt litet format som kändes kul och självklar att göra. Idén kom efter ett besök vid Ädelfors guldgruva i Småland. Här har jag försökt att gestalta landskapet som en slags kuliss, förenklad och platt. De tog ett tag innan jag hittade den rätta nyansen på bakgrunden så att ljuset blev ok.

På nyårsdagen gick jag ut och kastade sopor. Sen på vägen tillbaka från soptunnan möter jag en dam i 50 års åldern. Damen har en ICA vagn med sig (hmm undra om det kommer en ICA reklam eller matreklam i reklamfältet nedan nu) Dagen efter stod ICA-vagnen parkerad vid vårt hus, jag antar att det var samma. Vad jag tror har hänt är följande. Damen har hittat en ICA vagn vid sin fina tomt och tyckt det var förfärande att någon dumpat den utanför hennes dörr och tar då själv tag i problemet och dumpar den utanör någon annans dörr så var problemet löst… känner igen den övergripande logiken någonstans ifrån men kan inte komma på vart…