Mattias Gustafsson - ALTAR OF FLIES

Så var det dags för intervju nummer två, jag tänker hålla mig till ungefär samma frågor för de flesta intervjuerna som görs här då det kan vara intressant att få lite olika synsätt på saker och ting. Jag har inte bara haft äran att spela med Mattias Gustafsson under ett par års tid i The Jam Session utan är numer även granne med denna musikaliska idéspruta, en ständig källa till inspiration!

 

Hej Mattias, berätta lite kort om dig själv, vad du sysslar med för skapande verksamhet och gärna lite övriga intressen.



Mitt namn är Mattias Gustafsson och jag är 31 år, bor och är uppvuxen i Mjölby. Jag livnär mig som personlig assistent och jobbar natt, ett jobb älskar för det mesta. Min skapande verksamhet kretsar mest nuförtiden kring Altar Of Flies som är min huvudsyssla, men jag gör även musik under mitt eget namn, Black River Error Band, WORMS m.m.
Innan det spelade jag bas i många år i The Jam Session och analog synth i OHM, två band som ligger på djup is sedan några år tillbaka.
Övriga intressen är förutom att konsumera, läsa, titta, analysera musik. Fest, vänner, elektronik, resa, sambo och hundliv!

 

Ett exempel på Altar Of Flies hittar ni här: www.myspace.com/altarofflies Låten AXIS II (ligger först på spellistan) gjord i början på Januari 2010. Elektronik, bandeko, kassettloop, fältinspelningar, röst. Mattias känner sig nöjd över denna skapelse, ”känns väldigt filmisk och hotfullt på ett obehagligt och krypande sätt”


Vad tror du att den experimentella musiken har för funktion i relation till dagens populärmusik (pop rock hiphop metal osv.) Uttrycksmöjligheterna är ju idag väldigt vida då man kan hitta inspiration i olika genrer och tider, ändå tycker jag mig se en likriktning av den populärmusik som når ut i kommersiella medier.



Jag håller inte riktigt med dig om det sist nämnda och utan att försöka sno detta rakt av eftersom jag läste om detta senast igår så ska jag försöka förklara vad jag menar.
I dagens musikklimat kan artister bli väldigt stora och folkliga även att de gör ganska "smala" och "konstiga" saker som jag tvivlar på att de största kommersiella radio/tv kanalerna skulle spelat för säg 10-20 år sedan. Sätt på radion och det är inget konstigt att man hör låtar med nerpitchade röster, aviga rytmer, drone, dissonans etc. Jag tänker mycket på hip hop förstås men även lite större artister. Detta är ju inget nytt eftersom allt går igen, men bara för några år sedan så kastade man in allt det i special program. Nu kan det spelas vad som på bästa sändningstid utan att någon höjer speciellt på ögonbryna, det måste betyda något.
Så jag antar att den mer renodlade experimentella musiken har inspirerat och influerat mer kommersiella artister att prova andra uttryck eller något. Annars märks den inte av så mycket skulle jag tro, det är inte musik för alla, så enkelt är det.
Så det är väl mitt svar på frågan om "funktion i relation till dagens populärmusik".



Vad anser du att musiken har för funktion i samhället idag?



Den har alla funktioner och den har alltid haft det. Att göra dig glad, ledsen, arg, upprymd, festsugen, kåt, utbilda, provcera m.m. Det är inget nytt under solen. Enda skillnaden är att de flesta konsumerar den slarvigare än förr. Folk lyssnar inte, de laddar ner skivan på 1 minut, zappar 5 sekunder igenom varje låt till hiten och sen går på nästa skiva. Jag låter gubbe nu men så är nog verkligheten för de flesta som lyssnar idag.
Det finns en anledning varför låtar är i en viss ordning för de flesta artister, omslag etc. Sånt tror jag är helt oväsentligt idag för många. Det har eller håller på att försvinna.
Sen finns det fördelar med sån lyssning med men det är en annan historia.


Vad tycker du är typiska uttryck för tidsandan i den musik som omger dig?



Att det finns ett ganska stort intresse för så pass smala genrer, även om det är litet så är det ganska häftigt. Jag var inte med på 80-90 talet men det verkar inte gå att jämföra. Hela kassett och heminspelnings scenen, underbart. Det sjuder av kreativitet från alla vrår och hörn. Mycket originella saker, mycket skit men mest väldigt bra grejer. Och då pratar jag bara Sverige, jag lever definitivt i rätt tidsepok.


Du har ibland uttryckt din besvikelse över att internet verkar användas för den kulturkonsumtion som det faktiskt möjliggör. Berätta lite om detta.


Det är skitroligt att allt är gratis och tillgängligt men lite av magin och grejen är försvunnen. Jag har inget att tillföra debatten om fri nedladdning eftersom jag aldrig tänkt kommersiellt och alltid spelat i band som inte behövt brytt sig om det eftersom det varit så pass smalt. Men flödet och i den takten som musiken är tillgänglig i nu ser jag inte som något positivt som jag förklarade förut. Men visst jag anser artister borde ha betalat eftersom det kostar att göra musik, men själv tänker jag inte på det sättet eftersom jag inte har något att varken vinna eller förlora på det. Men säg det till en mellan stor artist/grupp som förut kanske sålde tiotusen skivor och inte turnérade flitigt och försöker leva på det, då funkar inte det. Jag tycker inte synd om Jay Z eller Carola om ni förstår hur jag menar, de får in pengarna ändå. Men om du är en artist som inte vill sälja låtar till reklam, vara med i barnprogram, bli sponsrad etc så är det lite annorlunda antar jag mot för 10 år sedan.


Det jag själv oroar mig över mest är att skivaffärerna håller på att försvinna tex. Jag älskar fortfarande det. Och även om jag kan tanka hem en obskyr frijazz skiva jag letat efter i flera år på någon minut så väntar jag hellre tills jag hittar den, eller går in på ebay och betalat dyrt .-) Det är alltså magin jag är ute efter fortfarande och upptäckarlusten. Den kan jag aldrig få genom spotify, myspace utan jag kör bakåtsträvar stuket. Men det finns också väldigt många fördelar, det är bara det att jag föredrar att ha LP´n framför mig, sätta mig ner och lyssna igenom den från början till slut medans jag beundrar omslaget. Och det vill jag gärna kunna göra om 20 år också, vilket inte lär vara något problem med smalare musik. Så för mig är det mer ur en egoistisk konsumtionsvinkel jag ser det.
Det hade varit drömmen att vara en ung Mattias Gustafsson idag med all musik som finns men jag är uppfödd med skivan som ett objekt och det är svårt att lära sig en gammal hund att sitta som de brukar säga.

Jag ska dock tillägga hur mycket internet betytt för mig speciellt från en småstadssynvinkel eftersom det inte finns några skivaffärer kvar.
Innan jag fick internet och framförallt VISA/Paypal så var det ett helvete ibland att hitta bra och intressant musik så det har betytt väldigt mycket för mig personligen. Då fick jag vänta på de årliga Stockholmsresorna för att få tag i skivor, nu är allt som sagt bara ett klick bort. Katastrof för ekonomin men helt underbart annars.
Men det var ju inte vad frågan handlade om...

 

Jag vet att du sysslar en del med collage. Har detta kopplingar till din musik eller är det något helt annat. Kan man skilja sådana saker åt.



Den enda kopplingen jag tänker på är att jag mest gör dem för att ha som omslag och flyers till Hästen & Korset och Altar Of Flies relaterade saker. Hade jag kunnat måla bra hade jag gjort det, så det får bli collage istället.
Jag gillar att man kan ta saker som redan finns och skapa något nytt av det. Men visst ibland försöker jag få samma känsla som musiken om det är till något speciellt släpp, annars är det mycket slumpen.
Några utav mina absoluta favoritkonstnärer och musiker för den delen är självlärda amatörer utan någon som helst skolning, ickemusiker och ickekonstnärer om man nu vill kalla det för det. Ofta är uttrycket helt unikt och oförstört på ett sätt som jag annars tror är svårt om man är skolad, eller har jag bara gått på ännu en myt. Men jag har alltid haft fallenhet för det skeva i musik och konst. Och just collage är bra för då tänker man, kan han så kan jag. Att måla känns svårare att komma undan med om man suger på det. Musik och collage verkar lättare, he he.

 


Den amerikanske kritikern/konstvetaren Meyer Schapiro menade bland annat i en text från år 1957 att konsten i hans samtid gick emot de trender som fanns i samhället i stort och att konsten betonade det mänskliga. De flesta saker som framställdes var industriellt tillverkade medan målningar och skulpturer är handgjorda, som ett sista uttryck för något mänskligt. Få har idag möjligheten att få framställa personliga ting, att uttrycka sig själva. Detta skulle även kunna överföras till musikaliskt skapande. Hur ser du på ett sådant tänkande?

Jag ändrar till nutid och säger istället att "För många har idag möjligheten att få framställa personliga ting, att uttrycka sig själva". Kolla på alla bloggar, Facebook, all skit musik som väller över på myspace och övriga nätet. Nu kan ALLA göra saker och lägga upp det på nätet, och ju mer det är desto svårare är det att hitta guldkornen för all skit den simmar i.
Men det är också det fina med det, att alla kan och de flesta gör det. Men om det är bra eller inte, det får du fråga någon annan om.
Jag är lika delaktig som alla andra i det här dock och jag tror att jag fattade din fråga fel, men det bjuder jag på.

Vad har du att säga om hantverksmässighet, alltså rent tekniska omständigheter i relation till det personliga, individuella uttrycket?

Enligt mig spelar detta ingen viktig roll alls, den mest stela och tråkigaste musiken som finns görs ofta av de tekniskt mest duktiga. Några av mina absoluta favoritartister och skivor har gjorts av rena amatörer och vice versa.
Det gäller i högsta grad även den experimentella musiken enligt mig, det mest akademiska och analyserande har kanske bra idéer och koncept men musiken kommer ofta i andrahand och blir väldigt platt och opersonlig. Jag har svårt för när saker och ting analyseras för mycket, det är musik det handlar om, ingen avhandling. Jag tror och hoppas att det mesta görs från hjärtat och då spelar tekniska möjligheter ingen vidare roll, det handlar snarare om ekonomi isåfall. Jag tror inte det var meningen att Ayler eller Coltranes musik skulle analyseras sönder av "viktiga" människor i "fina" tidningar, de spelade säkert från könet som alla andra.
Men det är bra att det finns båda lägren, för det behövs. Det bara det att linjen gärna får vara lite suddigare mellan dem.



Hur fungerar ditt skapande i din vardag?



Det funkar mycket bra. Om vi pratar hur mycket tid jag lägger ner på att tex öva och spela in så är det inte så många timmar i månaden rent praktiskt även om jag kan, däremot tar det upp väldigt mycket annan tid med allt runt det hela. Och jag har väldigt mycket fritid i och med mitt jobb så det blir en hel del. Så jag är väldigt nöjd att jag har det jobbet jag har. Jag provade att jobba heltid dag för några år sedan och redan efter några veckor märkte jag att jag inte orkade med musiken på samma sätt, att det helt enkelt dödade kreativiteten eftersom jag var mest trött hela tiden. Så jag är verkligen lyckligt lottad med min kombination av vardag eftersom jag vet att jag aldrig kommer kunna leva på min konst.


Skiljer du på ditt skapande och din vardag?


Nej de flyter ihop ganska så bra.



Tycker du att ditt skapande påverkar andra aspekter av ditt liv?

Det påverkar hela mitt dygn på ett eller annat sätt. Jag andas och lever det som klyschan säger. Seriöst så är det här mitt kall i livet och har varit det sedan jag började spela i första bandet, och jag tror att jag på ett eller annat sätt alltid kommer hålla på under hela min livstid även om det tar sig ton i olika uttryck.
"Det är inte döden jag är räddast för utan tystnaden".



Vad är målsättningen med ditt eget skapande? Jag tänker här närmast på hur du förhåller dig till begrepp som kommunikation, uppskattning, skaparglädje/nödvändighet, berömmelse, uttrycksbehov, påverka och beröra.



Jag har eller kommer ha uppfyllt de flesta mål jag hade från början med Altar Of Flies i vår så de är nästan avklarade, och det känns helt overkligt även om det är ganska så blygsamma saker för andra kanske men inte för mig.
Jag är verkligen tacksam att det finns människor som gillar det jag gör så mycket att de vill lägga tusentals kronor för att släppa det på skiva. Alla som verkligen tar sig tid att lyssna på musiken, för det kan vara ganska krävande grejer och det krävs koncentration ibland för att kanske förstå den. Det är uppskattning nog för mig och allt jag bryr mig om. Sen är allt annat bara bonus.
Men för mig är det viktigt att jag fortsätter skapa saker jag är nöjd över, utvecklar det hela och håller det spännande för mig själv. Den dagen inspirationen försvinner eller jag börjar tycka det är tråkigt då lägger jag ner det. Men jag gör det helt enkelt för mig själv men om andra gillar det och ännu hellre blir berörda eller påverkade så är det ännu bättre.



Har eventuella politiska eller religiösa, det vill säga ideologiska, övertygelser någon del i ditt skapande?

Nej.



Vem riktar du ditt skapande till?


Till alla som är villiga att lyssna. Eftersom att noise om min musik nu hamnar där, eller experimentell om man vill kalla det så är väldigt svårlyssnat så tar jag aldrig illa upp om folk inte gillar det. Det tog flera år innan jag började gilla de mest extrema sakerna. Nu är inte det jag gör så "harsh" eller hårt utan mer luftigt men jag förstår om det bara upplevs som oljud för en normal person utan något förhållningssätt till musiken. Men till de lyssnare som är villiga att ge sin dyrbara tid är jag öppen för alla.

 

Hur arbetar du? När? Var?



Jag har ett musikrum i huset jag och min sambo bor i som jag använder som studio. Egentligen fel namn eftersom det handlar om en gammal kassett porta men där kan jag hållas och spela in utan att störa någon nämnvärt. Så när inspirationen kommer går jag bara upp och kör. När jag hade mina saker i en liten replokal blev detta inte alls lika spontant utan mer påtvingat varje gång jag gick dit så detta har verkligen påverkat mig positivt. Plus att det finns fönster, vilket ger inspirationen i sig.
Så det går lite i vågor hur ofta jag spelar in eller repar men som nu när jag precis har färdigställt en LP så har jag spelat in mycket. Och det kommer bli ännu mer övande eftersom jag ska ut på en Europa turné som öppningsakt till bandet the Skull Defekts i Mars, ibland blir det som sagt mindre. När jag komponerar musik börjar jag ofta med att improvisera saker tills jag är nöjd, sen brukar jag vänta och fortsätta till något dygn efteråt för då brukar jag ofta komma på saker att tillägga. Ibland över jag in som hela stycken som går att spela som låtar men oftast kan jag nästan aldrig återskapa det jag spelat in igen.
På sista tiden har jag börjat använda mer organiska ljud som jag själv spelat in på olika platser och sedan gör kassett loopar av eller har som bakgrund eller huvudljud. Annars så är olika elektroniska instrument och effekter, syntar, kassetter, rundgång, fältinspelningar, metallskrot mina huvudinstrument. Men jag använder även mer traditionella instrument som bas, gittar, saxofon m.m.



Hur ser ditt nätverk ut?

Det varierar mellan de bästa vänner som håller på med liknande saker till folk man lärt känna när man har spelat ihop på samma spelningar, folk man aldrig träffat i riktiga livet men pratar med ofta på nätet/forum, personer som släppt ens musik m.m. Man träffar helt enkelt väldigt mycket trevligt folk från hela världen.


Vad får dig att fortsätta att skapa, vad inspirerar dig?



Musik och film inspirerar mig mycket, vardagliga händelser, vänner, resor m.m. Jag har alltid använt musiken som en flykt i vardagen, i småstadstristessen. Men jag har kommit på det sista året att jag tror att jag alltid kommer vara på det sättet även om jag flyttar till en större stad, jag är helt enkelt en orolig själ. Så musiken är även en bra terapiform för jag har mycket kreativitet inom mig som måste komma ut. Allt det inspirerar och påverkar mitt skapande.

 

Vilka är dina förebilder och varför är de det?



Jag har så många att det blir helt omöjligt att svara på. Hela min skivsamling, alla filmer man sett, tidningar/böcker man läst, alla som skapar. Klyschigt men sant!

Berätta om en händelse som avsevärt förändrat din syn på en företeelse och eller förändrat dig som person och/eller ditt skapande.



Det är många olika händelser men mina föräldrar har definitivt påverkat mig på ett eller annat sätt, speciellt min farsa som alltid varit väldigt musik intresserad. Så jag väljer en Depeche Mode och Nitzer Ebb konsert jag var på i Stockholm 1986, 8 år gammal. Jag lyssnade på Kraftwerk och annat tidigare men detta var ju något helt annat eftersom det var live. Sedan dess visste jag nog att jag valde musiken istället för idrotten som man säger.

 

 

I början av 2010 kan ni se Altar of Flies här:

22 jan 2010      Passagen Linköping Linköping

06 feb 2010      Singsangstudion Malmö

02 mar 2010     COPENHAGEN SKULL INFERNO 2010 Köpenhamn

20 mar 2010     Fylkingen Stockholm


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0