kvittermaskin

Jag tycker att det är viktigt att uppmärksamma skapande verksamhet i vårt samhälle och någon gång under 2009 kom jag på idén om att göra ett antal intervjuer med skapande personer i min omgivning. Jag satte mig och klurade lite på ett antal frågor och fick hjälp av min vän Martin Frid och snart var ett gäng interjuver skickade. Här publiceras den första som kom tillbaka. Andreas Glad och jag träffades på Lunnevads folkhögskola, han en inbiten skatare jag en tunnelseende hårdrockare men det tog inte lång stund innan vi lärde känna varandra. Andreas slutade efter första året på Lunnevad men vi har behållt kontakten. jag vill passa på att tacka Andreas för intervjun och tålamodet med mina frågor.

Hej, berätta lite kort om dig själv, vad du sysslar med för skapande verksamhet, relevant utbildning och gärna lite övriga intressen.

Andreas Glad heter jag och kommer från Linköping men har nyligen flyttat till Malmö efter 7 år i Norge. 2007 tog jag min Masterexamen vid Konsthögskolan i Bergen. Min Bachelorexamen tog jag i Oslo och dessförinnan har gick jag tre år på Gerlesborgsskolan i Stockholm och ett år på Lunnevads Folkhögskola. Puh! Mycket skola… Jag arbetar med måleri.

 

Vad tror du måleriet har för funktion i dagens konstvärld som innefattar en sådan pluralism av möjliga uttrycksmedel?

Personligen ser jag det som något positivt att det idag finns utrymme för många olika uttrycksformer. Det jag tycker är viktigt är att om man som jag väljer måleri som medium bör man tänka på och bejaka det som är signifikativt och speciellt för måleriet. Själv är jag bl.a. intresserad av färgens materialitet och målningens förmåga att växla mellan yta och djupverkan. Måleri har en lång tradition som det står konstnären fritt att förhålla sig till hur man vill. Jag väljer att se den som en stor tillgång.

 

Vad anser du att bildkonsten har för funktion i samhället idag?

Konst och kultur är och har alltid varit en viktig del för människor från alla samhällsklasser . Den ger näring åt människors fantasi och kan öppna upp för nya funderingar. Ibland måste den ifrågasätta och poängtera fel och orättvisor i samhället. Andra gånger kan det vara mer positiva och personliga tankar och reflektioner som måste uttryckas. Konst kan vara ett sätt att närma sig och försöka förstå världen och samhället vi lever i.

 

Du har en rad olika konstnärliga utbildningar i ryggen och har tills nyligen varit bosatt i Bergen, Norge, där du även fick din magisterutbildning i fri konst. Hur upplever du skillnaden i konstklimatet i Norge och Sverige?

Både Norge och Sverige är två länder med liten befolkning . Det säger sig självt att konstklimatet i båda länderna blir en smula internt. Detta avspeglar sig i allt från utställningar, recensioner till stipendieutdelningar. Det finns konstnärer med ett stort nätverk som känner allt och alla och som genom det kan skaffa sig fördelar i en liten konstmiljö.

 

En skillnad som jag har märkt är att konstnärerna i Norge är bättre på att organisera sig både på lokal och också regional nivå. Det finns en landsomfattande organisation, en regional organisation samt olika special organisationer som t.ex. Föreningen för unga konstnärer, Landsföreningen för målare osv. Dessutom finns det intressegrupper som auktionerar för bättre levnadsvillkor för konstnärer.  Visst, det finns föreningar och organisationer i Sverige också men jag tror vi har en hel del att lära oss av Norge.

 

Nu har jag och min sambo precis flyttat till Malmö. Det har vi gjort med siktet inställt på att etablera oss i Malmö och Sverige men samtidigt vill vi behålla våra norska kontakter och fortsatta att vara verksamma i Norge.

 

Vilka eventuella fördelar och begränsningar har utbildningen gett dig konstnärligt?

Innan jag började på högskola hade jag ingen kunskap alls egentligen om samtidskonst. Så min utbildning har bidragit till en ökat förståelse av samtidskonsten och också hjälp mig att kunna sätta in mitt eget konstnärskap i ett samtida sammanhang. Jag har också blivit tvungen att lära mig att formulera mig både i tal och också skrift om min konst, det har jag haft stor nytta bl.a. i samband med stipendieansökningar, föreläsningar o.s.v.

Men visst, kunskap kan också bli en begränsning, att du känner dig låst och tror att man måste vara så smart hela tiden i sitt arbete. Jag kom efterhand till en punkt där olika lärare sa och tyckte olika saker vilket gjorde mig osäker, försiktig och förvirrad. Lösningen blev att helt enkelt ”ge fan” och börja lite på mig själv. Det lossnade för mig då.

Studietiden bär också prägel av en ”skyddad verkstad”. Det är viktigt för att man ska kunna få utvecklas och experimentera i sin egen takt. Man det är nog viktigt att försöka göra saker utanför institutionen också. Annars är risken att man känner sig ”lost” när skolan väl är slut.

 

Vad har du att säga om hantverksmässighet, alltså rent tekniska omständigheter i relation till det personliga, individuella uttrycket?

Nu har jag valt att satsa på måleri för att jag tycker det är så otroligt roligt att måla och jag är väldigt intresserad av måleri. Och jag tycker att det känns naturligt att intressera sig för den hantverksmässiga biten då.

För mig fungerar det så här: Jag har en bildvärld som är personlig och väldigt viktig för mig. Den försöker jag att utveckla hela tiden.  Men eftersom jag arbetar med måleri är det också viktigt att måleriet fungerar och är intressant och bra nog att kunna lyfta fram det jag vill berätta.

Är inte målningen bra som målning först och främst spelar det liksom ingen roll om jag har världens bästa idé och tanke med en målning. Men, detta betyder ju inte heller att jag är ute efter någon slags teknisk briljans utan det handlar mer om att hitta bra och spännande sätt att använda färgen som material på. Det kan vara allt från tunna rinniga ytor till tjocka nästan reliefliknande delar. Och när jag arbetar tankar jag uteslutande på saker som komposition, färger, former, ytor, kontraster o.s.v., o.s.v…

Jag vill göra arbeten som känns ärliga och innerliga.

 

Den amerikanske kritikern/konstvetaren Meyer Schapiro menade bland annat i en text från år 1957 att konsten i hans samtid gick emot de trender som fanns i samhället i stort och att konsten betonade det mänskliga. De flesta saker som framställdes var industriellt tillverkade medan målningar och skulpturer är handgjorda, som ett sista uttryck för något mänskligt. Få har idag möjligheten att få framställa personliga ting, att uttrycka sig själva. Hur ser du på ett sådant tänkande?

Personligen tycker jag mycket om att arbeta med mina händer och göra saker nästan från ”scratch” så att säga. Som t.ex. preparera och grundera dukar och bygga pannåer. Och den handgjorda och personliga sidan av måleriet är ju några av sakerna som skiljer t.ex. måleri från ett fotografi. Att det finns spår av den som har gjort det.

 

Hur fungerar konsten i din vardag?

Konsten är min vardag. Jag trivs bäst när jag kan jobba kontinuerligt i min ateljé. Det är genom den dagliga kontakten som min konst utvecklas. Jag försöker att vara disciplinerad och arbeta en normal arbetsdag i ateljén.

 

Skiljer du på ditt konstnärskap och din vardag?

Mitt konstnärskap tar en stor del av min tid men det är viktigt att försöka göra lite andra saker också.

 

Tycker du att ditt konstnärskap påverkar andra aspekter av ditt liv?

Nu är ju min sambo Elizabet också konstnär och målare. Det fungerar väldigt bra för oss. Man kan alltid fråga och diskutera om konst. Jag har väldigt stor hjälp av Elizabet.

 

Vad är målsättningen med ditt eget skapande? Jag tänker här närmast på hur du förhåller dig till begrepp som kommunikation, uppskattning, skaparglädje/nödvändighet, berömmelse, uttrycksbehov, påverka och beröra.

Jag har väldigt höga ambitioner med min konst. Jag tror att det krävs det för att få det att fungera. Det handlar inte om ära, berömmelse och rikedom. Då tror jag att man ska satsa på något annat. Men jag vill naturligtvis se hur jag kan utveckla det jag gör vidare. Vad är nästa steg? Vad kan jag göra annorlunda? Nyfikenheten och glädjen är viktig.

 

Har eventuella politiska eller religiösa, det vill säga ideologiska, övertygelser någon del i ditt skapande?

Nej, det skulle jag inte vilja påstå. Möjligtvis kan man spåra en slags längtan efter en mindre komplicerad tillvaro och existens i mina arbeten.

 

Vem riktar du ditt skapande till?

Till den som har lust att titta!

 

Hur arbetar du? När? Var?

Just nu arbetar jag i min ateljé i som ligger i hamnen i Malmö. Det är en ateljéförening med många unga konstnärer där de flesta har gått på Malmö Konsthögskola. Jag arbetar i princip varje dag.

 

Hur ser ditt nätverk ut?

Det består mest av folk jag har gått på olika konstskolor tillsammans med. Men också personer jag har samarbetat med i olika utställningssammanhang, vid förmedling/ försäljning av min konst. Men jag är nog inte speciellt bra på att knyta kontakter.

 

Det kanske är viktigare för konstnärer som jobbar mer projektbaserat att ha ett stort nätverk. Många konstnärer idag är en slags nomader som reser runt och deltar på många utställningar varje år. För dem är det nog jätteviktigt med ett stort och väl fungerande nätverk.

 

Vad får dig att fortsätta att skapa, vad inspirerar dig?

Jag funderar inte så mycket längre på varför jag håller på med konst. Däremot har jag förstått att det får mig att fungera som människa. Och att det bidrar till att mitt liv känns rikt och meningsfullt. Det räcker för mig.

 

Vilka är dina förebilder och varför är de det?

Alla människor som vågar göra och satsa på det de tror på och tycker om är mina förebilder.

 

Berätta om en händelse, såsom en musikupplevelse, konstupplevelse, skiva, bild, bok, pjäs, film, artikel, ny vetskap, resa eller liknande som avsevärt förändrat din syn på en företeelse och eller förändrat dig som person och/eller ditt skapande.

Hm. Svårt.

Jag minns första gången jag var på National Gallery i London och tittade på Jan van Eycks ”The Arnolfini Portrait”. Den går inte att förklara i ord.

En annan händelse var när jag såg Matthew Barneys film ”Drawing Restraint 9” under filmfestivalen i Bergen 2007. Den var otroligt stark och fysiskt påfrestande. Jag var alldeles utmattat efteråt.

 

 

Jag bad även Andreas Glad att skicka med ett antal bilder på hans verk för publicering i samband med intervjun och bad honom dessutom att reflektera lite kring dem.

 

 

#1 Heather Honey, 180 x 240 cm, akryl på duk.

 

Utgångspunkten till den här målningen var en bild som jag inte kunde sluta tänka på. Misstänker att jag gick igång på kontrasten mellan det vackra och böljande landskapet och de arkitektoniskt strikta bikuporna. Den här målningen är nog en av de mest lustfyllda jag har gjort. För en gångs skull stämde min idé någorlunda överens med målningens egen vilja…

 

#2 Dogtown, 200 x 244 cm, akryl på 2st pannåer.

 

Jag letade febrilt efter bilder att använda som stöd till den här målningen men det visade sig vara hopplöst. Min räddning blev istället en enkel blyertsskiss i A3 format. Det är kul och intressant att försöka jobba utan fotografier som stöd.

 

 

#3 Goldrush, 60 x 80 cm, akryl på pannå.

 

För att en målning ska kunna fungera måste jag alltid hitta rätt format till varje motiv. Ofta kan jag tycka att det är lättare att komma på idéer som måste förverkligas i stora format. Goldrush är dock ett exempel på en målning i relativt litet format som kändes kul och självklar att göra. Idén kom efter ett besök vid Ädelfors guldgruva i Småland. Här har jag försökt att gestalta landskapet som en slags kuliss, förenklad och platt. De tog ett tag innan jag hittade den rätta nyansen på bakgrunden så att ljuset blev ok.