Rymdvarelser och retorik
Idag sitter jag och jobbar igen sånt som jag missat i skolan på grund av en Berlinvistelse. Jag läser Medie och kommunikationsvetenskap och har således en lärarkår som rimligtvis torde vara experter inom flertalet kommunikationsområden vilket även denna text bevisar:
”Till seminariet 12 november ska ni läsa och analysera en debattext och ett reportage. Debattexten är Torbjörn Tännsjös och Claudio M Tamburrinis artikel ”Lika bra att nu tillåta doping i elitidrotten”, från Dagens Nyheters debattsida 8/8 2008, och reportaget Jesper Huors text ”Boktjuven som svek alla – och sig själv”, från tidningen Vi september 2008. Båda texterna finner ni i universitetsbibliotekets databas Presstext (klicka på ”databaser” och ”fulltextsamlingar”, logga in med LiU-ID om ni inte söker direkt på bibliotekets datorer).
Också här gäller det att undersöka den retoriska situationen och vilka typer av stilfigurer som används. Utöver detta ska ni analysera debattexten utifrån argumentationsanalysens och retorikens dispositionsprinciper (påstående, belägg, exordium, narratio etc), och reportagetexten med hjälp av Bengt Nermans dramatiska metod (enligt stencilen som delades ut på föreläsningen, samt retorikens principer för hur texten skapar trovärdighet och dramatik).
En övergripande fråga till båda texter är hur de skapar trovärdighet. I analysen av Tännsjös och Tamburrinis text bör fokus ligga på hur de lägger upp argumentationen och hur de själva framträder i texten. Frågor till reportaget kan vara vilken bild Huor ger av scenen och personerna. Vilka roller får aktörerna, vad får de säga och göra och hur får de se ut? Hur ställer sig Huor till det han beskriver? Finns det någon systematik bakom hur Huor regisserar textens drama?
Inför seminariet arbetar ni med texterna två och två. Vid seminarietillfället ska ni lämna in en två sidors sammanfattning av era iakttagelser. På seminariet diskuterar vi texterna i helgrupp.”
Det är speciellt delen som berör Bengt Nermans dramatiska metod som jag finner tydlig och förstålig då jag tittar på den utdelade stencilen:
Pedagogik och kommunikation på hög(skole?) nivå!?
Här är en bild som följde med rymdfarkosten Pioneer 10 och var tänkt att förklara för en eventuell rymdvarelse om vem som skickat iväg farkosten och varifrån den kom.
Konstvetaren Ernest Gombrich (inte min absolut bästa vän i ämnet men han har en del poänger) påtalade dock vissa problem som Nasa missat när de skapat bilden. Gombrich menade att ingen rymdvarelse kommer förstå bilden (om de skulle ha ögon som fungerar som våra) då ett meddelanden kräver att dess tecken etablerats. Hur ska rymdvarelser förstå att det är människor(som de förmodligen aldrig sett) som är avbildade? Gombrich bästa synpunkt tycker jag dock är den att pilen som pekar ut farkostens resa kräver en kultur som har haft pilar (vapnet) och sedan etablerat en stilisering av detta som en rikningsmarkör. Jag kan inte undgå att finna en intertextualitet mellan Nasas bild och illustrationen av Bengt Nermans dramatiska metod.
