kvittermaskin

Ibland kan det vara svårt att se igenom retoriska dimslöjor och ett ensidigt argumenterande. Jag tycker att sverigedemokraterna inte riktigt motiverar sina uttalanden och efterlyser ett varför, och hur i anslutning till deras tyckanden och mycket förenklade verklighetsbild. För att på ett konkret sätt belysa deras bristande resonemang har jag i nedan citerade text bytt ut invandrare och olika former av ordet mot kvinnor och sverigedemokraterna mot orospartiet samt integration mot fostring. Detta för att inte någon typa av förväxling ska uppstå. Texten nedan är alltså en citering av Sverigedemokraternas text men vissa ord innom klammerparentes [ ] är utbytta av mig.

”[Kvinnor]
De flesta svenskar erkänner idag att svensk [kvinno]- och [fostrings]politik har varit ett monumentalt misslyckande. [Orospartiet] är det enda parti som vågar säga detta öppet.

[här lutar man sig på ett vanligt retoriskt knep, de flesta tycker som vi, MEN hur vet vi att detta stämmer?]

Ett befolkningsmässigt homogent samhälle har bättre förutsättningar att nå en fredlig och demokratisk utveckling, än en heterogen statsbildning. Därför förespråkar [orospartiet] en restriktiv [kvinno]politik, liksom att samhället på alla sätt ska uppmuntra en ökad återvandring. Dagens situation med kulturellt främmande enklaver i de flesta städer är inte hållbar. Ingen [fostrings]politik i världen skulle klara av att [fostra] så många människor på så kort tid som behövs. Det bästa både för svenskarna och för de [kvinnor] som inte kunnat anpassa sig till samhället vore om många [kvinnor] återvänder till sina hemländer.

[Om alla tycker lika blir det lättare att ha demokrati. Jo det är sant!]

Sverige har i förhållande till folkmängden tagit emot flest [kvinnor] i Europa under efterkrigstiden. Det har medfört stora sociala och ekonomiska påfrestningar för vårt land. Rotlöshet och omfattande motsättningar, såsom gängvåld, rasism och grupphat, har blivit en del av vardagen i Sverige, som en konsekvens av en alltför generös [kvinno]politik. Rotlösheten står i motsats till något som är väldigt viktigt för oss sverigedemokrater - rätten till en nationell identitet. Alla människor måste få känna att de tillhör ett folk.

[Varför är det inte bra med kvinnor – de startar gängvåld]

[Orospartiet] är inte principiellt emot [kvinnor]. Vi är på det klara med att Sverige alltid har haft [kvinnor], men den har tidigare varit begränsad och reglerad. De [kvinnor] som kom hit kunde ganska lätt assimileras och bli en del av det svenska samhället, främst på grund av att de inte var så många och att de kom från kulturellt närstående länder. De senaste årens [kvinnor] har dock varit av helt annan art. Det har handlat om tiotusentals [kvinnor] varje år, från avlägsna delar av världen, vilket inte varit bra för Sverige.”

källa : http://sverigedemokraterna.se/

Hur många är för många? - tiotusentals

Genom att konservera samhället, dess traditioner, invånare och ideologi behöver vi inte ta itu med jobbiga problem som att invånare tycker olika. Det finns bara nackdelar med att lära känna nya människor men vi är i princip inte emot att man gör det. Så fort man lär känna nya människor uppstår bråk. Det är roligare för både oss och de nya människorna som kommit till festen om de går hem.

Sverigedemokraterna erhåller en rova och ett barkbröd medan jag äter tikka masala och ris

På nyårsdagen gick jag ut och kastade sopor. Sen på vägen tillbaka från soptunnan möter jag en dam i 50 års åldern. Damen har en ICA vagn med sig (hmm undra om det kommer en ICA reklam eller matreklam i reklamfältet nedan nu) Dagen efter stod ICA-vagnen parkerad vid vårt hus, jag antar att det var samma. Vad jag tror har hänt är följande. Damen har hittat en ICA vagn vid sin fina tomt och tyckt det var förfärande att någon dumpat den utanför hennes dörr och tar då själv tag i problemet och dumpar den utanör någon annans dörr så var problemet löst… känner igen den övergripande logiken någonstans ifrån men kan inte komma på vart…

Idag sitter jag och jobbar igen sånt som jag missat i skolan på grund av en Berlinvistelse. Jag läser Medie och kommunikationsvetenskap och har således en lärarkår som rimligtvis torde vara experter inom flertalet kommunikationsområden vilket även denna text bevisar:

”Till seminariet 12 november ska ni läsa och analysera en debattext och ett reportage. Debattexten är Torbjörn Tännsjös och Claudio M Tamburrinis artikel ”Lika bra att nu tillåta doping i elitidrotten”, från Dagens Nyheters debattsida 8/8 2008, och reportaget Jesper Huors text ”Boktjuven som svek alla – och sig själv”, från tidningen Vi september 2008. Båda texterna finner ni i universitetsbibliotekets databas Presstext (klicka på ”databaser” och ”fulltextsamlingar”, logga in med LiU-ID om ni inte söker direkt på bibliotekets datorer).

Också här gäller det att undersöka den retoriska situationen och vilka typer av stilfigurer som används. Utöver detta ska ni analysera debattexten utifrån argumentationsanalysens och retorikens dispositionsprinciper (påstående, belägg, exordium, narratio etc), och reportagetexten med hjälp av Bengt Nermans dramatiska metod (enligt stencilen som delades ut på föreläsningen, samt retorikens principer för hur texten skapar trovärdighet och dramatik).

En övergripande fråga till båda texter är hur de skapar trovärdighet. I analysen av Tännsjös och Tamburrinis text bör fokus ligga på hur de lägger upp argumentationen och hur de själva framträder i texten. Frågor till reportaget kan vara vilken bild Huor ger av scenen och personerna. Vilka roller får aktörerna, vad får de säga och göra och hur får de se ut? Hur ställer sig Huor till det han beskriver? Finns det någon systematik bakom hur Huor regisserar textens drama?

Inför seminariet arbetar ni med texterna två och två. Vid seminarietillfället ska ni lämna in en två sidors sammanfattning av era iakttagelser. På seminariet diskuterar vi texterna i helgrupp.”

Det är speciellt delen som berör Bengt Nermans dramatiska metod som jag finner tydlig och förstålig då jag tittar på den utdelade stencilen:

Pedagogik och kommunikation på hög(skole?) nivå!?

Här är en bild som följde med rymdfarkosten Pioneer 10 och var tänkt att förklara för en eventuell rymdvarelse om vem som skickat iväg farkosten och varifrån den kom.

Konstvetaren Ernest Gombrich (inte min absolut bästa vän i ämnet men han har en del poänger) påtalade dock vissa problem som Nasa missat när de skapat bilden. Gombrich menade att ingen rymdvarelse kommer förstå bilden (om de skulle ha ögon som fungerar som våra) då ett meddelanden kräver att dess tecken etablerats. Hur ska rymdvarelser förstå att det är människor(som de förmodligen aldrig sett) som är avbildade? Gombrich bästa synpunkt tycker jag dock är den att pilen som pekar ut farkostens resa kräver en kultur som har haft pilar (vapnet) och sedan etablerat en stilisering av detta som en rikningsmarkör. Jag kan inte undgå att finna en intertextualitet mellan Nasas bild och illustrationen av Bengt Nermans dramatiska metod.

Onda vikingar kidnappade på torsdagen 10 människor i södra Östergötland, de flesta skolbarn, i ett område där vänsterrebeller brukar operera. Två av de kidnappade släpptes kort därpå.

Enligt en talesman för polisen hade ett "vikingagäng" gjort en räd mot en by i Östergötland. Området är ett känt fäste för lajvare, men om denna grupp låg bakom aktionen vill polisen inte säga till kvittermaskinen.

Det fanns inte heller något känt samband med den uppmärksammade massakern på Mindanao i november. Den ägde rum i provinsen Maguindanao, som inte gränsar till Östergötland.

Det är inte ofta jag blir upprör över saker eller blir arg. Skulle vara om någon klappar mig för länge, lägger saker i närheten av mig, viftar med ett föremål nära mig utan att jag först får kontrollera det, viftar med ett föremål nära mig efter att jag kontrollerat det, inte bjuder på mat när denne ska äta själv, rör på saker under en filt eller liknande, rör på saker bakom en gardin, inte släpper ut mig någonstans, stänger en dörr, inte lagar mat när jag känner för det, vill kolla på min tattoo, inte går upp vid kl 03.00 och peppar, väcker mig, på förmiddagen/morgon/eftermiddagen/kvällen, .. typ. Men idag tillhör ett av dessa undantag då jag faktiskt blir irriterad på allvar. Först; av någon märklig anledning har ett bord försvunnit som så sent som förra veckan stod precis där jag ville ha det ! Sen har dom flyttat runt saker i två dagar och lagt ned alla justa grejer jag tänkt peta ned från hyllor och sånt vid ett senare tillfälle! Förövrigt så finns det folk som påstår att jag krajat en kruka. Det har jag inte, det var ingen hemma då så det kan dom inte veta om jag gjort eller inte, det säger dom nog bara för att jag är svart, typiskt, min pälsfärg är intimt förknippad med diverse tvivelaktiga myter.

/ Nossi

Dagens gästbloggare vid sin arbetstation (arkivbild)

Översatt med google translate:

Show romanization

/ Nossi

Mjölby

Relokaliseringen av Mjölby Porslinsrävsmuseeum har inletts och förväntas pågå fram tom den 12/12 då en rad tidigare ej visade nyförvärv kommer att presenteras i samband med nyinvigningen. Museichefen Mattias Frisk kommer exklusivt för kvittermaskinens utsände reporter ställa upp i en intervju dagarna innan invigningen av de ny lokalerna och en förhandstitt på samlingarna kommer ges kvittermaskinens läsare.

I helgen är det vernissage och invigning för Mjölby porslinsrävsmuseeums nya realismavdelning. Huvudnumret är den nyinköpta oglaserade liggande porslinsräven av okänt ursprung som här visas exklusivt för kvittermaskinens läsare.

Mjölby porslinsrävsmusseum inviger idag, fredagen den 30/10 2009 den nya avdelningen med 1900-tals realism. Paradnummret är den bedårande "liggande räv" som även är ett nytillslott i museets samlingar. Kvittermaskinen kan som första nättidning erbjuda en exklusiv förhadstitt på artefakten och ett unikt bildspecial.
- Vi har denna gång valt att rikta oss till den delen av vår publik som efterlyst rävar som ser ut som riktiga rävar säger museechefen Mattias Frisk till kvittermaskinen. Det har den senaste tiden stormat en hel del kring Mjölby proslinsrävsmuseeums ledning och Frisk anser att nyförvärvet av "liggande räv" tydligt påvisar att han inte låter sin egen smak styra över museets inköp. - Jag har tagit till mig kritiken som framförts både internt och i media även om jag många gånger anser den vara obefogad och vågar tillstå att Mjölby porslinsrävsmusseum ytterligare har befäst sin position som Mjölbys främsta museem för miniatyrrävar i porslin, trä och glas. - Jag är mycket stolt att vi nu kan visa vår nya realismavdelning och förväntar mig en anstormning av besökare den närmaste månaden fortsätter Frisk.

Kvittermaskinens reporter kan inte annat än hålla med museechefen och ser fram emot en spännade vinter på Mjölby porslinsrävsmuseeum. Frisk låter även meddela att en relokalisering av museets samlingar kan vara på gång. - Vi har inlett förhandlingar om en eventuell flytt till nya lokaler av verksamheten och kan innom kort ge besked vart det tar vägen, säger Frisk kryptisk men vägrar att kommentera närmare.

Fler artiklar om Mjölby prorslinsrävsmuseeum hittar du här här här och här

I anknytning till det förra inlägget (The Corporation) skulle jag vilja fortsätta en diskussion som tog sin början här. Ma Jolie skriver intressant och insiktsfullt och jag är beredd att hålla med henne i det mesta men skulle vilja fortsätta lite till på ämnet. Huvuddragen är alltså - värdet i ting handlar om tillgång och efterfrågan. Exempel: när det finns vatten är en Caravaggio värd mer än vatten, när vi håller på att törsta ihjäl byter vi gladeligen bort Caravaggio målningen mot vatten. (men vi har kvar upplevelsen av Caravaggion i vårt medvetande). Pengar används förenklat sett som en symbol för arbetad tid, vidarebefordrad kunskap eller liknande.

Låt oss göra ett litet tankeexperiment. Tänk dig att du blir erbjuden att delta i ett medicinskt test. Du ska svälja ett piller, det är 100 % riskfritt. Detta piller kommer att totalt radera ut din absolut starkaste/viktigaste kulturella upplevelse, såsom en konsert, en teaterföreställning, upplevelsen i mötet med en bild, en dikt eller en skiva och detta kommer inte på något sätt komma återskapas och du kommer inte veta att det har försvunnit. (Om detta verkar för långsökt tänk dig istället att du varit med om en olycka och minnet försvunnit och du har möjlighet att få ett skadestånd.)

Hur mycket pengar skulle du vilja ha i ersättning för detta? Det går givetvis att tänka – ’Ge mig en massa pengar så kan jag göra en massa saker jag inte kunnat göra innan!’, men kan du verkligen verkligen tänka dig att byta bort en överväldigande upplevelse mot pengar?

Anders Rydell skriver i tidskriften konstnären (nr 4 vintern 2008/2009) ”att konst på sätt och vis är kapitalismens våta dröm. Det finns inget tak, fantasin sätter gränserna – och ingen älskar den tanken mer än finansvärlden.” det vill säga en vara som i princip kan värderas hur högt som helst då tillgången är ett original och efterfrågan på det kan vara enorm. Svante Beckman, professor vid Tema kultur och samhälle på Linköpings universitet, menar i samma tidskrift att den romantiserade bilden av konstnären är mycket stark i dag, ”[…] konstens äkthet bevisas av de uppoffringar man är beredd att stå ut med”. Konstnärer är, trots sin höga utbildning, i allmänhet väldigt lågavlönade då det sker en överproduktion av konstföremål. Det finns för många kvalificerade konstnärer.

Vi får den kultur vi förtjänar.
Samtidigt som vi värderar kulturen väldigt högt (tror jag i alla fall) är vi inte beredda att betala för den varken i ”populär” eller ”fin” form. Men hur värdesätts en företeelse/vara som är oersättlig eller värdelös? (jag tänker då på fallet Caravaggio vs vatten) Är det statens ansvar att se till att vi har kultur, eller är det marknaden som väljer ut den åt oss? Nej jag tror att det är vi själva som kollektivt har ansvar för vår kultur, i större och mindre grupper. Samtidigt tror jag på konstnärslön på samma sätt som på presstöd. Om vi kommersialiserar/marknadsanpassar kulturen tror jag att risken är stor för en likriktning och ensidighet i den såsom jag uppfattar de kommersiella medierna idag. Likriktning och ensidighet är dock inte en slutstation i sig, förr eller senare kommer antagligen en motreaktion då kreativa människor tröttnar och reagerar på ensidigheten. Det är inte den enkelspåriga och trångsynta lynchmobben (läs antagligen helt vanliga svenne rasister som visserligen tycker att grabbarna på pizzan är justa, vars kulturella preferensramar antagligen slutar vid Tomas Ledin och har en bredd från Wallander till Beck) som spyr galla över konsten på diverse kvällstidningars debattforum eget fel att de inte tänker längre än de behöver sträcka sig till tv dosan. Människor måste helt enkelt få verktyg att tolka och förstå kulturella skeenden det vill säga utbildning.  Samtidigt är en statlig inblandning en inblandning av politik hur man än vänder och vrider på det. Ekonomiska eller politiska intressen går inte att ställa utanför kulturen, kulturen är en del av samhället, samhället en del av kulturen. Däremot tycker jag det är viktigt att inte sätta ett likhetstecken mellan kultur och konsumtionskultur och det är här som jag vill återkoppla till tankeexperimentet ovan angående priset på en upplevelse.

Konstens värde ligger som jag ser det inte i pengarna utan i upplevelsen/ mötet med verket. Jag tittar inte på en målning, jag upplever den. Denna upplevelse är kopplad till och beroende av kunskap, erfarenhet och fantasi. För att kunna försvara konsten måste man informera om den. Praxis i massmedia, undantag finns såklart, verkar vara att endast rapportera om konst ifall det har ett skandalvärde av något slag (Anna Odell, Muhammedkarikatyrer, Elisabeth Ohlson Wallin, artefakter sålda för miljonbelopp) annars är det frågan om luddiga recensioner (på grund av kritik från undertecknad har dock Corren börjat med faktarutor i anslutning till sina recensioner, det var väl inte riktigt min poäng när kritiken fördes fram men ett steg i rätt riktning åtminstone!). Även om den övergripande samtida kultursmaken inte överensstämmer med vad en del mindre grupper skapar och uppskattar betyder det inte att en framtida generation kommer att ogilla detta. Monet var inte uppskattad av många i början av sin konstnärsbana, samtidigt som lite av den kultur som ansågs vara den bästa då får någon uppmärksamhet idag. Även om vi uppskattar Anna Anka, förnedrings tv och annan soffmatad underhållning så förmodar jag att de flesta föräldrar önskar sina barn ett rikare och mer nyanserat liv än de själva fått. Kultur är inget torrt och dammigt område, det är snarare uppfattningen om kultur som behöver resa sig ur tv soffan, dammas av och aktualiseras i samhället i stort. Konstnärerna är inte ute och cyklar i Narnia utan delar samma värld som alla andra. Jag vill dock inte per automatik ge konstens yttranden rätt i allt den förtar sig, men hur ska en allmänhet som förmodligen ligger 100 år efter konstnärerna i definitionen av konstbegreppet kunna relatera till de yttringar som görs?

/ Mattias Frisk

Richard Nero , Landskap

Mattias Frisk, Fåglar

Martin Frid, Landskap

BADMINTON
Badminton är en racketsport som man spelar i var sitt lag som består av 1-2 personer. Jag har spelat Badminton 2 gånger mot två olika personer + mig själv. Första gången jag spelade Badminton måste jag ha slagit i huvudet och ranglat ut på gatan varpå en grävskopa kört över mig för min kropp var ett lämpligt objekt för Haverikommissionen att undersöka. Andra gången hände som tur va dock inte detta. Nu när jag blivit proffsigar på sporten har jag tänkt att lära upp min gode vän i den på torsdagar 10 veckor framöver.

Första maj är en dag som man vaknar kl halv ett
JAg har inte ens varit full och nu borde jag läsa arkitekturboken istället för att skriva om att läsa arkitekturboken.
JAg slutade röka runt nyår efter jag varit sjuk i två veckor och tyckte att det var en bra ide.. jag börjad röka i höstas för att få kompisar i skolan. Det fick jag inte så nu känns det onödigt.
Det går jättebra att sluta. Alla som röker borde göra det . Jag röker bara ibland .. när det är fest (2-2 gånger i veckan ibland 3 ) och när jag är i skolan på föreläsning ( 2-3 gånger i veckan) och när jag sitter med nån jobbig hemuppgift eller är på skolresa eller repar.
Ibland så tycker jag att jag är den enda med självinsikt som tex när jag är den enda som verkar förstå att jag slutat röka .. jag är inte beroende av nikotin och har inte börjat röka igen.

Vi var i berlin med skolan oxså . jag köpte en caravaggiotavla . skitbilligt i museeshopen på nationanlmuseet för måleri och teckning.. Caravaggio verkar inte vara så poppulär efter som hans målning bara kostade 100 kr och de hade många exemplar kvar av hans målningar. Den var målad på nånsorts jättetunn pappersduk och med så tunn färg att den inte ens kändes på duken. Jag trodde inte museer sålde verken.. nästa gång ska jag ha med mig mer pengar och köpa feler caravaggiotavlor.

uNdra vad man ska jobba med sen när man är mäktigt utbildad konstvetare. eftersom konsthögskolrna  inte vill låta mig komma in eftersom jag antagligen är helt överkvalificerad och de som går där skulle ge upp om jag började och de inte har mer att läsra mig så kanske man skulle börja måla på heltid... eller annars så får det bli nåt på samhall.

Jag har massa sprit och öl i mitt kylskåp . tänker mycket på itt kylskåp just nu.