När får man elda heliga skrifter?
Förmodligen aldrig med respekt för människas frihet att tro på vad som helst. Nej vänta lite nu blev det fel, frihet att tro på vilken religion som helst. Det heter faktiskt inte trosfrihet utan religionsfrihet. Ja ja, i vilket fall som helst så finns det ett lager någonstans i varje land eller så där man förvarar religiösa skrifter som har blivit lite slitna, är nedspillda, har gått sönder, är feltryckta (precis som detta skulle kunna hända). Varför då? Varför finns det ett sådant lager? Jo för att man inte får elda upp dem eller förstöra dem som vilka sopor som helst! Låter inte detta troligt? Nä men då måste det väl förhålla sig på något annat sätt då. Kanske är det så att man får elda upp en feltryckt helig skrift om man gör det snällt? Det vill säga man får inte elda upp heliga skrifter på ett elakt sätt.
När man eldar upp en helig skrift på ett snällt sätt mixar man den med andra sopor eller grejer och fyrar på.
När man eldar upp på ett elakt sätt säger man något dumt om den religion som texten speglar. Man eldar då ett bra exemplar och ofta endast ett och så filmar man gärna det eller gör det offentligt på något sätt.
I båda fallen blir den heliga skriften förstörd. I det snälla fallet går boken i fråga sin död till mötes i ”tysthet” medans den i det elaka fallet uppmärksammas.
Det handlar ju så klart om att förstöra texten i ett sammanhang, att förstöra den som en symbolisk handling. Det kan alltså räcka med att rita en brinnande helig bok ifall det skulle vara dålig tillgång på dem. Symboliska handlingar verkar många gånger vara lika farliga som verkliga handlingar för de som berörs av dem. Ibland värre. Att elda ett exemplar skall likställas med att elda alla exemplar. Det symboliska behöver alltså endast relatera till något verkligt, det behöver inte med andra ord existera, det handlar om föreställningar och sammankoppling av olika idéer, tankemönster, bilder, berättelser, myter…
Ibland är det tur att en persons tankebilder inte syns. Som den där målningen som jag kom på nu när jag tänkte på skillnaden mellan det reella och det symboliska. Hur skulle det gå för mig om jag målade den där monumentalmålningen i historiemålerisk anda. Målningen skulle utföras på elfenbenspannå med duk av pandaungehud. Den skulle skickas jorden runt och i varje världsdel bäras av handikappade gatubarn som fick betalt i lim, droger och vapen. Målningen skulle föreställande en halvfet, blek, något skelögd, rödhårig svensk iförd bögporroutfit (som numer förfogas av extremmetalscenen), ståendes i ett vindpinat Caspar-David Friderisch landskap med erigiread penis piskandes rester av Jesus, Muhammed, Buddah, Abraham, Noa, ett gäng judiska fiktiva konungar, några ärkeänglar och en bunt hindusiska människodjur i hippiefärger, allesammans gestaltade som barn, samtidigt som ruttnande zombiehundar kalasade på deras flugätna inälvor och idkade otukt med skotthålen i deras huvuden. Målningen skulle heta SANNINGEN.
Vad får man för straff för sådant? I vissa delar av världen verkar döden rimligt, ibland till och med för att yttra tanken, så jag kanske bör passa mig nu och inte ens göra någon skiss eller något. Det är ju inte så att jag på något sätt spridit bilden ännu…
